Ja det är exakt vad energiexperten Jan Blomgren säger i en artikel och förklarar varför.
Regeringen vill satsa stort på vindkraft till havs, men är den så konkurrenskraftig som den påstår? Nyligen presenterade regeringen sin strategi för elektrifiering som ska ge en säker, konkurrenskraftig och hållbar elförsörjning för en historisk klimatomställning. I denna strategi är vindkraft till havs det enskilt viktigaste bidraget. Detta ska ge 120 terawattimmar el per år, vilket ska jämföras med att hela Sveriges el idag ligger på runt 140 terawattimmar.
Storbritannien har hittills haft världens högsta ambitioner för havsbaserad vindkraft. Därifrån kommer nu oroande statistik som visar en reell skillnad mellan politisk retorik och verklighet. Kostnaden för att bygga anläggningarna har ökat över tid och ligger nu på cirka 50 miljoner kronor per megawatt installerad effekt. Med tiden har det visat sig att vattendjupet är en viktigare faktor för kostnaden än avståndet till land.
De grunda lägena tas först och senare blir det successivt sämre lägen med djupare vatten och därmed högre byggkostnader.
Dyrare än finska Olkiluoto
För att sätta detta i perspektiv jämför vi med kärnkraft. I den offentliga debatten upprepas ofta påståendet att kärnkraft är för dyrt att bygga. Det senaste nya kärnkraftslandet i världen är Förenade Arabemiraten. Där har ett koreanskt företag byggt det nya kärnkraftverket Barakah med fyra reaktorer på 1 400 megawatt vardera, till en kostnad av cirka 60 miljarder kronor vardera. Samma installerad kraft med dagens kostnader för havsbaserad vindkraft i Storbritannien kostar cirka 70 miljarder kronor.
Sedan ska man också komma ihåg att kärnkraftverk producerar ungefär dubbelt så mycket el per installerad megawatt, eftersom de går på full effekt 24 timmar om dygnet, året runt, medan vindkraftverk till havs producerar med ungefär halva maxkapaciteten i genomsnitt, för enkel anledning till att det inte blåser för fullt hela tiden.
Tar man hänsyn till detta blir även det försenade och dyra kärnkraftsbygget i Olkiluoto i Finland mer konkurrenskraftigt än havsbaserad vindkraft. Där har slutnotan hamnat på mer än det dubbla beloppet jämfört med i Förenade Arabemiraten och därmed hamnar man på ungefär samma byggkostnad som för havsbaserad vindkraft.
Man måste dock komma ihåg att ett kärnkraftverk håller tre till fyra gånger längre än ett havsbaserat vindkraftverk, minst 60 år mot i bästa fall 20 år. För en rättvis jämförelse bör man åtminstone tredubbla kostnaden för havsvind.
Dåliga platser försämrar beräkningen
Än så länge bygget, men nu kommer nästa huvudvärk. Kostnaderna för underhåll har visat sig öka ännu kraftigare än själva bygget när de bästa lägena tagits. Anläggningar som byggdes 2018 har fyra gånger högre underhållskostnader än de som byggdes bara tio år tidigare. Det beror troligen på att de grunda lägena nära kusten nu börjar ta slut, och att bebyggelsen idag ligger längre ut på djupare vatten.
Både på land och till sjöss ökar underhållskostnaderna över tid och fördubblas på 10–15 år. Även när anläggningen tas i drift ligger kostnaderna för dagens havsbaserade vindkraft i snitt runt 60 öre per kWh. Det är nästan dubbelt så högt som det genomsnittliga elpriset i Sverige under 2015–2020.
Lite ironiskt kan man konstatera att de höga priser vi haft sedan hösten 2021 är en förutsättning för att göra havsbaserad vindkraft, om inte lönsam, i alla fall mindre olönsam. Även här kan vi jämföra med nybyggd kärnkraft. Där är de totala driftskostnaderna ungefär hälften så höga.
Slutligen behövs en översyn av anläggningarnas livslängd. Eftersom havsbaserad vindkraft bara har funnits så kort tid är det svårt att dra slutsatser ännu, men landbaserad vindkraft kan ge en ledtråd. Det visar sig att ju större plantan är, desto kortare livslängd.
Det finns statistik över tiden till det första stora turbinproblemet. Efter 16 år har hälften av små anläggningar (upp till 1 megawatt) haft sitt första stora turbinproblem, medan det för den storlek som oftast byggs idag (större än 2 megawatt) sker inom 10 år. För de hittills relativt få havsbaserade anläggningarna tar det under 5 år, vilket pekar mot halva livslängden till havs jämfört med på land. Sedan ska man komma ihåg att de havsbaserade verken i denna statistik byggs på de bästa lägena, och de som byggs just nu ligger på mer utsatta lägen.
Vem står för notan när verkligheten kommer ikapp? Skattebetalarna kanske?
En garanterat förlorande affär
Slutligen undersöker vi långsiktig lönsamhet. Vi antar att elpriset permanent efter de senaste årens politiskt motiverade nedläggningar av planerad svensk elproduktion kommer att vara ”bara” dubbelt så högt som under perioden 2015–2020. Då hamnar vi på 70 öre per kWh.
Ett nybyggt kärnkraftverk från Sydkorea, liksom det nya verket i Förenade Arabemiraten, kostar 60 miljarder kronor att bygga. Den ger el med full effekt över 90 procent av tiden. Efter att alla driftskostnader är betalda ger det ett överskott på cirka fyra miljarder kronor om året och det tar 15 år att betala av bygget (räntor ej beräknad). Därefter återstår ett halvt sekel av ytterligare drift.
Ett nybyggt havsbaserad vindkraftverk med samma effekt kostar 70 miljarder att bygga, och producerar i snitt 50 procent av full effekt. Underhållskostnader äter upp nästan hela intäkterna, vilket ger ett överskott på drygt en halv miljard om året.
Så det tar det 115 år att betala av anläggningen (om räntan vore noll). Tråkigt nog verkar det ha skrotats långt innan bygget betalades. Vem står för notan när verkligheten kommer ikapp? Skattebetalarna kanske?
Det är nog ännu värre. Vi vänder på beräkningen, och räknar istället ut vilka elpriser som krävs för att bygga och underhålla. Om vi antar att verken håller 20 år i snitt och att underhållet inte blir dyrare med tiden krävs ett elpris på minst 150 öre per kilowattimme bara för att undvika en garanterad förlust. Då har vi fortfarande inga utgifter för räntor, skatter och rivning med i kalkylen.
NDet blåser ofta lika mycket i hela norra Europa. Det gör att när det blåser produceras så mycket el samtidigt att priserna pressas ner. Om vi producerar 120 terawattimmar per år kommer det att leda till väldigt låga priser när det blåser, och väldigt höga däremellan. Detta gör det omöjligt att ens täcka kostnader för byggnation och drift. Det här är en garanterat förlustaffär, oavsett vad som händer.
I Storbritannien tar investerarna hela kostnaden och där sätts ett garantipris för att säkra investeringen. Detta resulterar i ungefär tre gånger kostnaden per kilowattimme i investerarnas budget, men de har då garanterade priser att förlita sig på. Om det verkliga priset är lägre fyller staten på det med skattepengar och om priset är högre tar staten överskottet. Investerare har alltså ett fast pris.
I Sverige är tanken att kostnaderna för ledningarna från vindkraft till havs till nätet på land ska bekostas på annat sätt, genom höjda nätavgifter, via skatt, eller på annat sätt. Med det upplägget kan man hamna på de betydligt lägre kostnader som ofta nämns i den allmänna debatten. I det arrangemanget tar investerarna risken med själva industrianläggningen, men det är bara en tredjedel av de totala kostnaderna.
Elkunder eller skattebetalare bör stå för två tredjedelar.
Läs hela hans artikel här
Lämna kommentar