2 av de 3 största industrisatsningarna i Sverige handlar om så kallat grönt stål, nu avslöjar Dagens Industri att Finansmännen Christer Gardell och Rune Andersson kastar sig nu in i debatten kring det gröna stålet.
Di kan avslöja att de två miljardärerna är med och finansierar en ny kritisk granskning av riskkapitalisten Harald Mix jättesatsning H2 Green Steel och den statligt kontrollerade konkurrenten Hybrit.
”Jag är allergisk motståndare till slöseri av skattepengar”, säger Christer Gardell.
Magnus Henrekson seglat fram som en av de fränaste kritikerna till jättesatsningarna på grönt stål i norra Sverige, det statligt kontrollerade Hybrit och riskkapitalisten Harald Mix H2 Green Steel, se faktaruta.
Han är tidigare ekonomiprofessor på Handelshögskolan och före detta vd på Institutet för Näringslivsforskning.
Pengarna kommer från en bred krets av svenska entreprenörer och industrialister och även från ett par stiftelser”, sa Magnus Henrekson nyligen till SvD.
Det finns två satsningar i Sverige på nya stålverk, dels en med statliga eller statligt dominerade bolagen Vattenfall, SSAB och LKAB, dels privata H2 Green Steel, med mix av privat kapital och offentliga bidrag/finansiering.
Byggande av stålverken, utbyggnad av infrastruktur, byggande av ny elproduktion, så beräknas kostnaderna vara i storleksordningen 300-600 miljarder, om det förverkligas full ut (H2 Green Steel har finansierat sig med 60 miljarder för sin fabrik).
Störst kostnader är på utökad elproduktion.
Förenklat handlar satsningar om att tillverka stål från järnmalm med vätgas istället för kol.
Vätgas finns inte fritt utan är reaktivt, så den måste frigöras som komponent i någon molekyl. Det finns i huvudsak två metoder idag, varav metod 2 används för ”gröna” satsningar.
1. Den mesta vätgasen i världen frigörs från fossila gaser, men det går också använda biogas, när vätgasen frigörs i en uppvärmningsprocess, så släpps lika mycket CO2 ut, som om gasen skulle förbrännas direkt.
2. Här utvinns vätgas från vatten (H2O), det sker genom elektrolys. För processen behövs energi och elektrolysrör. Energiåtgången är gigantisk och elektrolysrören är en dyr förbrukningsvara (innehåller bristmetallen Platina).
Förespråkare
Stålindustrin släpper ut stora mängder CO2, växling till vätgas i produktionen tar bort merparten av CO2.
SSAB är Sveriges största utsläppare av CO2, släpper ut mer än nummer 2 och 3 (Preem och Cementa). De utsläppen skulle i praktiken upphöra.
Det är stor efterfrågan från marknaden.
Motståndare
Motståndarnas argument är:
– Helt oklara kalkyler, såväl investeringar som drift. Marknadsindikationer är utan prisförhandlingar. Extremt riskfyllda investeringar
– Helt oklar lösning på infrastruktur, framför allt elförsörjning, men även transporter och järnmalm. Elförsörjningen beräknas uppgå till en direkt omfattning av ca 30 – 40 TWH, vilket är ca 25% – 30% av hela förbrukningen som hela Sverige har idag. (Utöver det tillkommer Indirekt elförbrukning tillkommer, transporter, personal m.m.
Även annan elförbrukning beräknas öka i Sverige (t.ex. omställning fordon till eldrift).
För att klara elförsörjningen behövs ca 4 kärnkraftverk som Forsmarks, eller ca 4000 vindkraftverk.
– Klimatnyttan är synnerligen oklar, t.ex. har det kommunicerats att H2, ska köpa malm från Kanada, som transporteras på fartyg till fabriken.
Lämna kommentar