Den statliga gruvjätten LKAB borde inte göra planerade satsningar och H2 Green Steel borde läggas ner.
Det är slutsatsen som forskaren Magnus Henrekson drar efter den första av tre genomgångar av de stora gröna stålprojekten i norr. Rapporten har finansierats av ekonomiska profiler som Christer Gardell och Rune Andersson.
På onsdagen släpps den första av tre granskningsrapporter om H2 Green Steel och Hybrit.
Rapporterna har finansierats profiler inom Näringslivet.
H2 Green Steel, grundat av riskkapitalisten Harald Mixs investmentbolag Vargas, vill bygga ett grönt stålverk i Boden. Hybrit är motsvarande projekt för de statligt kontrollerade företagen SSAB, LKAB och Vattenfall.
Sandell Sandberg Projektledare för rapporterna är nationalekonomen Magnus Henrekson, som de senaste åren framstått som huvudkritikern av båda projekten. Författare är nationalekonom David Sundén.
Hybrit är de statligt kontrollerade företagen LKAB, SSAB och Vattenfalls gemensamma mångmiljardsatsning på produktion av grönt stål.
Den första industrianläggningen i Gällivare kommer att drivas av LKAB. Hybrit har fått cirka 500 miljoner kronor i stöd från Energimyndigheten för en pilotanläggning i Luleå och LKAB söker 3,7 miljarder kronor i stöd från Industriklivet för demonstrationsanläggningen i Gällivare.
Hybrit har också fått 143 miljoner euro i stöd från EU:s innovationsfond. H2 Green Steel är riskkapitalisten Harald Mixs privata jättesatsning som samlat in cirka 60 miljarder kronor för att bygga ett grönt stålverk i Boden och konkurrerar med Hybrit om att bli först i världen med att använda grönt stål i industriell skala.
H2GS har tidigare beviljats 125 miljoner kronor i statligt stöd och ansökt om ytterligare 3,8 miljarder kronor i stöd från Industriklivet och 1,7 miljarder kronor från Klimatklivet.
Magnus Henrekson drar i en intervju med Di två slutsatser av rapporterna. ”LKAB är bra om de bara håller sig till sin vanliga verksamhet och H2 Green Steel skulle vara bra om det inte gör det alls”, säger han.
Den statliga gruvjätten LKAB:s övergång till att tillverka så kallad järnsvamp istället för järnmalmspellets är förenat med stora tekniska och kommersiella risker, enligt rapporten.
Den bedömer att LKAB har mer att vinna på att avstå från att lägga om produktionen eftersom stålindustrins övergång till fossilfritt stål begränsas av tillgången på rätt kvalitet på järnmalm.
”Analysen visar att det är troligt att om det blir prispåslag på fossilfritt stål så är det de som levererar högkvalitativ malm, skrot och el som kommer att tjäna mest på det.
Förädlingskedjan kommer då att möta full konkurrens , och där bedömer vi att det blir lika svårt att få en hög avkastning som det är för handelsstål idag, säger Magnus Henrekson.
H2 Green Steel bedöms helt, av Magnus Henrekson. ”Ur samhällets perspektiv är H2 Green Steel en dålig investering eftersom det är stor risk att det slår ut andra verksamheter.
Billig el är en av få fördelar med att bo och arbeta i norra Sverige, och då ska man inte ta det bort från dem som redan gör det, säger han.
Rapporten pekar på tidigare kända frågetecken för H2 Green Steel där tillgången på järnmalm och järnvägstransporter är störst. Enligt rapporten finns det en risk att H2GS måste transportera både malm och andra råvaror samt färdigt stål mellan Luleå hamn och Boden med lastbil, vilket skulle öka utsläppen radikalt.
”Innan dessa problem är lösta blir det svårt att sälja H2GS-stål som fossilfritt och kräver därför ingen premie. Om så är fallet kommer H2GS verksamhet att få problem med lönsamheten”, skriver David Sundén i rapporten.
Harald Mix slår tillbaka efter attackerna – ”inte hög risk” Både parterna i Hybrit och H2 Green Steel pekar på den billiga elen som en fördel med läget i norra Sverige.
Det finns dock en stor risk att projekten kannibaliserar sig själva och driver upp elpriset, enligt rapporten. Med tanke på de stora frågetecknen med investeringarna finns det stora risker för de kommuner som måste investera för att möta företagens behov, enligt Magnus Henrekson.
”Det är ett fruktansvärt risktagande för dem som redan bor i Boden, Luleå och Kiruna och som har ett fungerande liv idag. De riskerar att vara i en kommun med först överhettning och sedan överskuldsättning och med ett överutbud av bostäder”, säger han. ”Det är som ett olympiskt spel.
Det råder eufori inför spelen och några år senare är det helt dött. Förhoppningsvis kan vår utredning bidra till att dessa kommuner inser riskerna”, fortsätter Magnus Henrekson.
Rapporten menar också att det inte är givet att tekniken som både LKAB och H2 Green Steel satsar på – så kallad direktreduktion med vätgas
– blir den som blir dominerande på marknaden. ”I slutändan är det bara LKAB:s komparativa fördel med tillgång till högkvalitativ järnmalm som kan motivera företagens satsning på Norrland”, konstaterar David Sundén i rapporten.
De kommande två rapporterna, som fokuserar på lönsamheten i projekten och påverkan på samhället och elmarknaden, släpps i december respektive januari.
Rapporterna är utgivna av Scandinavian Policy Institute, som drivs inom ramen för en stiftelse där Sydsvenska Industri- och Handelskammaren är grundare.
Lämna kommentar