Konsekvensen har blivit att kvinnan förlorar sin bostadsrätt utan ersättning och får betala närmare 800.000 kr i rättegångskostnader.
Juridiskt är en brf-ägare medlem i en förening som äger fastigheten, sedan har medlemen nyttjanderätt. Nu har hon förlorat denna utan ersättning.
Bakgrunden är en dom i ett brottmål var anledningen till att mannen misshandlade bostadsrättsföreningens ordförande på grund av konflikten mellan styrelsen och hans flickvän.
Flickvännen, som bor i föreningen, får nu se sin lägenhet beslagtagen. Att mannen inte bodde i lägenheten spelade ingen roll då han hade hennes tillsynsansvar.
I september 2020 dömde Solna tingsrätt en man till fem månaders fängelse för misshandel, olaga hot, hemfridsbrott och skadegörelse.
Alla dessa handlingar begicks mot ordföranden för en brf-förening i Kista, Stockholm. Enligt domen sa mannen att händelsen härrörde från en pågående konflikt mellan bostadsrättsföreningen och hans flickvän, en 55-årig kvinna.
Kvinnan har sedan 2011 nyttjanderätt till en lägenhet i föreningen. Efter domen fick hon veta att föreningen trodde att hennes rättigheter hade gått förlorade och bad henne flytta ut.
Kvinnans underlåtenhet att flytta ledde till att föreningen väckte stämningsansökan mot henne i Solna tingsrätt med yrkande om fastställelse att hon inte hade rätt till bostadsrätten.
Kvinnan bestred inte riktigheten i brottsdomen utan förklarade att hon tagit avstånd från mannen och hans agerande. Tingsrätten hänvisade till 7 kap. 9 § första stycket i bostadsrättslagen.
Regelverket föreskriver att lägenhetsinnehavare ska hålla ett öga på exempelvis sina familjemedlemmar eller besökande gäster.
Det råder ingen tvekan om att mannens beteende utgjorde ett särskilt allvarligt störande beteende enligt den bestämmelsen, vilket skulle kunna leda till förverkande. Men frågan är om kvinnan har ansvaret att ha uppsikt över sin pojkvän.
Enligt kvinnan var hon och hennes pojkvän vid tillfället inte tillsammans och hade aldrig bott tillsammans. Han hade ett annat hem, men hon kom inte ihåg var.
Tingsrätten konstaterade att detta stred mot brottsdomen och förundersökningen i målet. I domen stod det att mannen ”bott i samma bostadsrättsförening” som ordföranden och att han bodde i sin hustrus bostadsrättsförening.
Under polisförhör hänvisade mannen till kvinnan som ”sin fru” och sa att han hade bott där i ”ungefär ett år”. Beträffande detta och vissa vittnesmål ansåg tingsrätten att det var bevisat att mannen var bosatt hos kvinnan, eller åtminstone frekvent besökt kvinnan och arbetat åt henne i bostaden.
Det innebär att han omfattas av den krets som kvinnan har särskilt tillsynsansvar över
– och att hon i princip är ansvarig för hans beteende gentemot föreningens ordförande. Lika viktigt var det att det inte antyddes att hon tog avstånd från mannens beteende, och istället verkade ha fortsatt sin relation med honom efter domen.
Tingsrätten fann mot denna bakgrund mannen skyldig till synnerligen grovt hemstörningsbrott och att kvinnan var ansvarig för honom.
Därför går kvinnans besittningsrätt förlorad. Det visade sig att kvinnan gång på gång vägrat föreningen tillträde till bostaden. Även på grundval av detta togs lägenheten i beslag.
Föreningen begärde omedelbar verkställighet, men rätten fann skälen otillräckliga. Påståendet i denna del stöds därför inte.
I rättegångskostnadsavsnittet konstaterade vi att ”betydande ansträngningar gjordes för att få parterna till förlikning, men som flera gånger under beredningen av ärendet konstaterats var tingsrätten fortfarande oklart” varför parterna inte kunde komma överens om att sälja lägenheten och sedan gå skilda vägar, uppgav att detta var deras övergripande önskan.
” Detta resulterade i sin tur i avsevärda rättegångskostnader för båda parter i målet. I förhållande till tilldelningen väckte föreningen med framgång ett vräkningsyrkande och väckte två av de fem förverkandegrunderna. Dessutom avslogs föreningens begäran om omedelbar verkställighet.
Kvinnan förlorade visserligen sin rätt att bo i radhuset, men föreningen har ålagts att ersätta henne för hennes förluster. Efter en omfattande utvärdering kom tingsrätten fram till att båda parter ska stå för rättegångskostnaderna i detta mål.
Svea Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att mannen gjort sig skyldig till särskilt allvarlig oordning genom ovan nämnda beteende.
Upploppen riktades mot föreningen och ordföranden i egenskap av ordförande i föreningen. Det klargörs också att mannen agerar för sin egen eller kvinnans bästa.
Det bekräftades att mannen hade ett förhållande med kvinnan vid händelsen och att han vistades i hennes lägenhet. Därför omfattas han av kvinnans ansvarskrets. Utredningen antydde också starkt att kvinnan var medveten om mannens trakasserier
– som skett under en längre tid – men hon gjorde inget för att stoppa honom.
Därför ska tingsrättens dom stå på förverkandedelen.
Hon hade inte heller rätt till skadestånd. Slutligen angående rättegångskostnader anförde hovrätten att föreningens talan, förutom att kräva omedelbar verkställighet, i princip var helt framgångsrik. Inget av kvinnans anspråk var framgångsrikt.
Det finns inte heller någon annan anledning att frångå huvudregeln att den förlorande parten ska ersätta motpartens rättegångskostnader. Kvinnan ska därför ersätta föreningen för dess rättegångskostnader i tingsrätten med cirka 560 000 kronor och i hovrätten med 225 000 kronor.
Lämna kommentar